Empati till 110%

Snöflinga och frost

Du som läser våra texter är nog som oss – empatisk. Du är säkert väldigt inkännande och kan sätta dig in i andras situation? Du rörs säkert till tårar då och då? Samma här. Förståelse och empati är nära besläktade med sympati och där kan det ibland gå överstyr. Vi vill så gärna hjälpa, trösta och lindra att det finns risk att vi går över gränsen för empati och istället lider med den som är föremål för vår sympati. Det är jättefint i tanken men inte i teorin. Nu har vi helt plötsligt två personer som lider istället för en. Nu är eländet dubbelt. Delad smärta gör det inte bättre för individen. Förståelse och empati och andra sidan, det gör skillnad och ur det kan båda komma vidare för då är en person fortfarande stark.

Precis som att vi på flyget ombeds ta på vår egen syrgasmask först innan vi hjälper någon annan så behöver vi se till att vi har koll på vår empati så att den inte skenar iväg in i destruktiv sympati. Det är oerhört svårt att stoppa sig själv men det är viktigt att du gör det, för din och för den drabbades skull. Det kanske rör sig om en situation eller ett tillstånd som pågår under en lång tid, ännu viktigare då att finna en balans.

Hur finner man då en balans i sin empati?

Öva dig på att efter ett tungt samtal med den drabbade stänga den mentala dörren, du kan till exempel tänka på hur tacksam du är att detta inte pågår i ditt liv utan att du nu kan få återvända till din familj eller dina vänner. Det är inte själviskt att tänka så, det är självbevarelsedrift. Imorgon kanske ett nytt samtal med den drabbade väntar, då kan du inte ha fortsatt lida i detta under hela kvällen.

Klargör för dig själv vart gränsen från empati till handling går. Det finns situationer som är oss övermäktiga, då ber du om hjälp. Det kan behövas hjälp från flera personer eller professionell hjälp. Du blir inte en bättre eller ädlare människa för att du också lider, det tjänar inget till. Sätt din gräns och ta in mer hjälp om du börjar närma den gränsen.