Jag är bra

gärsgård kopia

Säg det högt – Jag är bra. Inga men eller om. Nu stannar vi vid Bra. Punkt. Jag är bra som jag är. En av de större klyschorna men förmodligen helt sann. Såvida du inte ägnar all din vakna tid till att göra livet surt för andra, så länge du inte ljuger, slåss och bedrar andra. Då kanske du ska slänga inte ett men.

Hur gör man för att tycka att man duger? Hur gör man för att känna att man är bra? Som så mycket annat så krävs övning. Fake it til you make it. De första 90 gångerna du intalar dig själv att du är bra och duger som du är så kanske du inte tror på dig själv, men den 91:a gången…

En dag händer det. Du landar i dig själv och känner ro. Känslan av att man duger i det man gör, i det man säger, i hur man ser ut är en befrielse och på inget sätt ouppnålig. Det kan dock ta lite tid att komma dit. Du har kanske fört ett inre krig inom dig själv i många år? Där du själv stått i skottlinjen för dina egna pikar. Vad har du inte sagt till dig själv? Hur elak och orättvis har du varit? Skulle du någonsin säga de där sakerna till en vän? Förmodligen inte.

Du blir inte bättre av att klanka ned på dig själv. Tror du att andra tycker att du gör bort dig när du talar inför folk eller att dina lår är för tjocka, och att du genom att pika dig själv för det så avväpnar du situationen och går dem till mötes? ”Usch, mina lår är så tjocka!” Bra nu vet alla att jag tycker det om mig själv så nu behöver ingen annan säga det?

Det spelar ingen roll om det är utsidan eller insidan som du klankar ned på. Det slutar när du slutar. När du säger att du duger. När du säger att du är bra. När du hyllar dig själv. När du ger dig själv en high five. Det är då det slutar. Du får lov att tycka att du är bra. Du får lov att tycka att du duger. Det är skönt när mobbingen upphör. Du kan göra det, med ett snällt ord i taget. Till dig från dig.

Christer genomförde en intervju inför det här inlägget, med endast ett påstående – Du duger som du är. Här är några människors tankar från spontanintervjun, kanske känner du igen dig i något av deras tankar:

”Även min typ av personlighet behövs, vi har alla olika styrkor”.
”Det är en kamp, men, viktigt att ta fram det positiva hos sig själv”.
”Försök att inte anpassa dig för mycket hela tiden”.
”Acceptans, att vara nöjd, med den man är, är en utmaning”.
”Varför värdera bara en utsida? Även erfarenheter har ett värde”.
”Alla behöver vi bekräftelse! Men att ständigt kämpa för detta gör oss helt utmattade”.
”Vi är ofta stränga domare mot oss själva. Vissa av oss är så noggranna att vår hälsa äventyras, jag säger inte det är fel med kvalitet, men när vi pressar eller förväntar oss fullkomlighet, bör vi nog fundera på om det är rimliga förväntningar vi har?”
”Du kan inte alltid vara alla tillags”.
”Det är viktigt med självkänsla, ju tryggare vi är ju mindre viktiga blir andras åsikter om en. När vi är trygga har vi mindre åsikter om andra”.
Du duger och är bra som du är. Hur får det dig att känna?