Mod eller mod? Det finns en skillnad mellan fysiskt mod och psykiskt mod. Där fysiskt mod kan innebära att hoppa fallskärm, cykla ned för en brant bergssluttning eller dyka från högsta höjden på hopptornet i simhallen. Allting som innebär en fysisk utmaning, som kräver viljestyrka och kanske skrämmer en lite är några exempel på fysiskt mod. Visst krävs det ett visst mått av psykiskt mod för att utmana sig själv fysiskt men det finns också en belöning på andra sidan. Oftast en omedelbar belöning. Endorfiner, lycka, extas och stolthet över att ha klarat utmaningen. Detta vet man oftast om redan innan. Bara jag tar steget så kommer det vara en sån häftig upplevelse och jag kommer vara så nöjd med mig själv efteråt!

Fysiskt mod är som karma med en baktanke. Jag ger någonting men förväntar mig något tillbaka. Jag är modig men får en belöning. Det är inte desto mindre imponerande när någon vågar bestiga berg, göra ett farligt stunt eller simma med hajar. Det skiljer sig dock lite mot psykiskt mod.

Psykiskt mod ger ingen omedelbar belöning. Det ger oftast ingen märkbar belöning alls på kort sikt. Det handlar mer om att ta steget, våga bryta upp med en situation eller person, göra rätt, tala fast rösten skälver, riskera stoltheten eller lämna sin inre trygghet för en stund. Psykiskt mod är svårt för det är så mycket enklare att spela ”safe”. Låta omgivningen ta det svåra, skjuta upp, undvika, förminska sina drömmar eller ducka för det som känns jobbigt och svårt.

Varför ska man ens anstränga sig för att vara modig? Kort sagt för att livet blir både enklare och större i längden. Det är jobbigt att vara modig och i stunden så kan just det modigaste valet vara det allra svåraste. Det kanske inte ens känns bra direkt efteråt. Fast på lång sikt så har du växt som människa och en dag kan du med stolthet kalla dig själv modig. Du gjorde det, du lyssnade på ditt hjärtas röst och följde det. Du vågade.