Vad fick du för tankar av den rubriken? Kan du själv fylla en persons alla behov? Nej, det känns ju ganska orimligt när man vänder på det så. Fast visst har man hört det förut, långa listor med förväntningar på en partner. För det är oftast den personen som blir måltavla för dessa behov och förväntningar. 

Om du önskar att din partner är din kärlek, din bästa vän, din bästa samtalspartner, din team mate på gymmet, din följeslagare på resor och utflykter, din bästa lyssnare din etc etc. Då finns risken att du aldrig hittar den personen alternativt att du separerar från den personen som skulle uppfylla alla de behoven. 

Om man istället bryter isär det. Jag vill ha en partner som jag älskar. Jag vill ha en person i mitt liv som jag kan prata med om allt mellan himmel och jord. Jag vill ha en person i mitt liv som älskar att gå på loppis lika mycket som jag gör. Jag vill ha en person i mitt liv som vill starta en bokklubb ihop. Jag vill ha en person i mitt liv som gillar att gå ut och ta en drink och snacka skit. 

Detta kan vara allt ifrån en till fem personer. Ja, det skulle kunna vara din partner som fyller alla de här önskemålen, men behöver det verkligen vara det? Hur hade det varit om det var din partner, din vän och din syster som fyllde de här behoven. Hade det funkat?

När vi sänker ”kraven” på våra relationer så öppnar det upp för mer dynamiska och sunda relationer. Där man själv får det man behöver utan att bli arg, besviken eller bitter på någon. Bra va? Sen ska man givetvis inte förminska eller ge upp om saker som verkligen är viktiga för dig i en relation, bara se till om de inte redan fylls – av flera människor i ditt liv.