Jag vet inte om det har hänt dig men ibland har jag kommit på mig själv att vara på en plats men jag har också längtat till en annan, märkligt inte sant. Ibland handlar det om just platser, vi är på en plats men drömmer oss bort till en annan. Ibland handlar det om saker, vi har något men vi önskar oss något annat. Ibland handlar det om upplevelser och ibland handlar det om, kanske det svåraste, personer. Vi omges av personer som vi ibland tar för givet, ena stunden så är dom där och nästa stund så är dom det inte. 

Vad det än handlar om så handlar det om att vi inte riktigt är där vi är. Jag tror att det är viktigt att vi oftare strävar att vara där vi är och att uppskatta det vi har. Eftersom överlevnad och framåtskridande har premierats tror jag att vi även behöver ta pauser med jämna mellanrum för att inte bli helt fartblinda och utmattade. Detta är en konstart som behöver övas på precis som en muskel behöver motioneras för att må bra. 

När var du bara närvarande utan att prestera? När kände du dofterna från naturen och kunde skilja dom åt? När sist tillät du dig gå barfota och kände underlaget under dina fötter, blött gräs, en varm klippa eller mjuk sand mellan tårna? När sist hänfördes du av en vy och lät tiden stå stilla? När sist lät du smakerna gifta sig i munnen av en utsökt rätt? När sist tillät du dig att bli djupt berörd av musiken du lyssnar till? 

Vi är alla skapta med sinnen så vi kan interagera med vår omgivning. Ibland fungerar inte alla dessa så som man kanske önskade, men när något sinne försvagas så förstärks oftast ett annat, använd då detta för att njuta. Hemligheten för att kunna njuta och bli medveten är att vi behöver stanna upp och vara närvarande där vi är och tillåta våra sinnen att påverka oss.

En liten utmaning!

Låt nu allt ”viktigt” pausa en stund och bara upplev det som är runt dig, var tacksam för det och låt tiden stanna en stund. Verkar det vara svårt, då är det ännu viktigare att du börjar träna på det…

 Lycka till!