Stannar du upp och förundras? Eller swishar livet förbi så snabbt så att du inte hinner ta in storheten och uppleva de där magiska ögonblicken? Livet och världen är fylld till bredden av under, redo att upplevas. Bara man tar sig tid att göra det. I det lilla bor det stora, som man brukar säga.

Naturen är en ojämförlig källa till förundran. Den är mäktig, den är stor, den är pytteliten, den är vacker, den är skrämmande, den är perfekt designad, den är respektingivande, den är tröstande, den är stark och den är skör.

Det är inte enbart naturen som väcker förundran, vi människor ger också upphov till förundran. Genom vår ingenjörskonst, litteratur, musik med mera. Hur många är vi inte som stått på Manhattan, och som alla andra turister blickat upp och gapat över de overkligt höga skyskraporna. Ordet säger ju allt, människan har skapat byggnader så höga att de skrapar himmelen. Det är något att förundras över. Eller för att inte tala om pyramiderna! Där kan man verkligen stå och gapa och klia sig i huvudet. Vår litteratur och vår musik är också exempel på källor till förundran. Bara med ord och melodier kan vi skapa gåshud, glädje, tårar och en känsla av storhet bortom oss själva.

När vi stannar upp och förundras så känns det även som att tiden stannar upp. Det är som om vi levt lite extra den där stunden. Tänk om man kunde ha sådana stunder varje månad, varje vecka eller varje dag? Va mycket liv vi hade fått ur vår tid då.

Jag kan stanna upp och förundras över en väldigt glansig liten skalbagge på min skogspromenad, tänk att den kan vara så väldigt glansig helt av sig självt. Jag har rörts till tårar vid en glaciärsjö i Kanada för att det är så overkligt vackert och jag ödmjukas inför storheten i landskapet. Jag kan stanna upp mitt i Nya Allén i Göteborg och överväldigas av den oemotståndliga söta doften när lindarna blommar, nästan 2000 m trädallé vars blomdoft tränger undan lukten av avgaser några veckor i juni varje år. Jag kan inte lyssna mig mätt på vissa låtar vars texter knockar mig varje gång, orden och musik går rakt in i själen.

Det behöver inte vara storslaget men det behöver kännas. Det behöver inte ta tid men det behöver upplevas. När förundrades du senast? När blev du så fascinerade över någonting att du knappt kunde sitta stilla? När blev du mållös inför något riktigt riktigt vackert? Det där stunderna är 100% liv. Så gå ut och se en solnedgång, lyssna på nåt så vackert att ögonen svämmar över, ta en närmare titt på nåt av naturens storslagna skapelser och låt dig hänföras och förundras över hur fantastisk vår värld faktiskt kan vara att leva i.