Den senaste tiden så har vi funderat kring innebörden av tillit. Hur viktigt det är att våga känna tillit. Till sig själv, till sin partner, till sina vänner, till mänskligheten. Tillit är en slags tro på godhet. I godhet ryms mycket – ärlighet, lojalitet, hjälpsamhet & kärlek.

Fast är man inte lite naiv om man har tillit till allt och alla? Hm, jo. Det finns absolut stunder som kräver försiktighet och eftertanke. Det ena behöver inte utesluta det andra. Många av oss undviker situationer pga brist på tillit. Vi kanske inte tar det där stora uppdraget pga brist på tillit till vår egen förmåga. Vi kanske inte går på den där dejten pga av en skadad tillit från en fd partner. Vi kanske inte åker utomlands pga rädslan för terrordåd och därav en låg tillit till andra människor. Är din oro, rädsla, misstänksamhet befogad? Kanske, eller kanske inte…

De flesta av oss blir osäkra på oss själva, de flesta av oss har blivit sårade, de flesta av oss har varit i en läskig situation. Samtidigt så har de flesta av oss förståelse för varandras tillkortakommanden, de flesta av oss vill inte såra någon, de flesta av oss vill inte skada någon och de allra flesta av oss vill leva. Du är inte så olik alla andra och alla andra är inte så olika dig. Tilliten kommer in när du börjar tänka på vad du själv hade gjort eller sagt i den situationen du räds eller undviker.

Försök att praktisera tillit i din vardag genom att träna dina tankar: ”Jag har tillit till att det här kommer bli bra.  Jag väljer att känna tillit till min partner. Jag väljer att ha tillit till min egen förmåga. Jag har tillit till godheten i andra.”

”Tillit är inte naivitet – tillit är mod”