Vi behöver alla en trygg plats som vi kan växa på. Där våra tankar i lugn och ro kan formas till ord, sättas ihop, testas, omformuleras, granskas. Där vi också blir utmanade att tänka vidare och utvecklas. När man sätter av lite ostörd och utvecklande tid så händer de mest fantastiska saker. Vi får insikter om oss själva, ser samband, bryter mönster och kanske till och med undviker nån liten livskris här och där. För att vi har lyssnat, för att vi har tagit oss den tiden att blicka inåt.

De här samtalen blir mycket mer utvecklande om man för dem med någon annan än sig själv. För hur gärna du än vill överraska dig själv med en helt ny, fundamentalt viktig tanke så kommer just de tankarna ganska så sällan. Du kan inte riktigt lura dig själv att ha riktigt produktiva samtal med dig själv, det är ganska ovanligt om inte annat. De stora insikterna kommer när någon utanför vågar fråga dig de där stora frågorna och där du i lugn och ro kan begrunda dem och tryggt svara, utan att det finns några pekpinnar.

Vi själva lägger lite tid varje månad att utmana vårt sinne och vår själ. Få oss själva att växa, expandera vårt sinne och utvecklas som människor. Det är något otroligt givande i det. Utvecklingen. Så några frön (tankar) inom varandra och sen gå hem och vattna dem. Några frön skrumpnar ihop och dör, andra tar fart och växer som bara den!

Vi skulle vilja råda dig att hitta en person eller ett sammanhang där du kan sätta undan tid för att växa. Det kan vara hos en psykolog, en präst, en coach, en mentor, en förälder, en vän. Hur du bäst blir hjälpt framåt i din utveckling definierar du.