Vi lever i en tid där allt flera människor tycks tro att ett löfte inte behöver hållas, varken mot andra eller sig själva. Vi menar inte lögner för att tillskansa sig något eller vilseleda andra för egen vinning, nej, utan dom där små sakerna.

Vi lovar saker som vi vet att vi inte kommer att hålla även om vi önskar det när vi säger det. Ibland handlar det om ett möte, ibland en sak, kanske är det en sak som vi lovat dela med oss av som vi mycket väl vet att vi inte kommer att låna ut. Kanske har vi lovat oss själva något som vi sedan inte håller ens dagen därpå.

Vad vi än lovar så är det inte löftet i sig som är det viktiga utan att vi uppfyller det som vi lovar. Vi tror att det är minst sårande för den andre om vi agerar eller säger som vi gör.

När vi tillräckligt länge har sagt saker som vi inte menat eller att vi lovat saker som vi inte har tänkt hålla, har det blivit till en vana och tilliten skadas. Då är det en risk att vi inte längre blir trovärdiga och tilliten holkas ur.

När vi fått denna vana förlorar vi tilliten både till oss själva och hos andra och våra relationer tar skada eller försvinner. Något av det som är mest kraftfullt och får oss mer tillfreds med oss själva och andra, är att utveckla en vana av att vara ärliga både mot oss själva och andra.

Om du inte håller ditt ord, vad är ditt ord värt då?