Människan är egoistisk av naturen, vår självbevarelsedrift är en av de starkaste bland världens alla arter och vi har ett väl utvecklat ”jag”. Jaget är ibland så starkt att ”vi”, ”oss” och ”dem” glöms bort. Inte så konstigt när vi i ett par generationer tillbaka har matats med diverse uppmaningar om självuppfyllande bland annat. – Vad vill jag ha i mitt liv för att känna mig självuppfylld? Medveten formulering här… Kunde istället valt att skriva – Vad ska jag göra i mitt liv för att känna mig självuppfylld? Även detta ett återkommande och högst nutida problem. Många ”vill ha” men få ”vill göra”.

När fokus vandrar inåt och allt kretsar kring dig och ditt liv, hur tar du dig då ut igen? Kan du höja blicken och se bortom ditt hushåll, din arbetsplats, ditt grannskap och ditt land? Ibland kan det kännas som att världens tyngd ligger på ens axlar och att varje beslut i ens liv är så viktigt. På ett sätt är det det och på ett sätt inte. Detta  kan låta hårt men det ger perspektiv och insikt. Dina val, ditt arbete, ditt umgänge och din närvaro kommer förmodligen vara glömt om 50 år. Ditt fotspår i historien kommer suddas ut för vinden precis som miljoner människors före dig.

Ibland behöver vi förstå vår egen oviktighet. Du är oviktig och du är viktig. Jag är oviktig och jag är viktig. Vi är ingen och vi är alla. För oss själva och för våra älskade betyder vi allt, men i historiens hav är vi var och en en droppe. En del av det stora hela men på egen hand så gör vi varken till eller ifrån. Lite ödmjukhet gör oss lite visare och ”grundar” oss.

Det är liksom inte hela världen.